Noteringar |
- MINNESORD
Margot Edin: Engagerad speciallÀrare
- SpeciallÀrare Margot Edin, 76 Är, Malmö, har avlidit. Hennes nÀrmaste Àr barnen PÀr Ewa och Maud med familjer.
- Det var i mitten av 60-talet som vi möttes dÄ Margot höll pÄ med sin utbildning och gjorde sin specialpedagogiska praktik hos mig. Det var en period av intensiv diskussion om barns behov och om pedagogiska val och det visade sig att vi talade samma sprÄk. Det var vÀt det som gjorde att det kÀndes viktigt att "hÄlla kontakten" efter praktikperiodens slut och viktigt för mig, att intressera Margot för att Àgna sig Ät sÀrskolans elever i framtiden.
- Efter examen blev det ocksÄ sÄ att hon började tjÀnstgöra i sÀrskolan, en skola som hon sedan var trogen under hela sin yrkesverksamma tid som lÀrare, som studierektor och rektor. Under flera Är var vi skolledarkollegor i Lund.
Margot skaffade ytterligare en kompetens utöver speciallÀrarutbildningen, nÀmligen behörighet att undervisa och handleda elever och lÀrare dÄ det handlade om synskada som komplikation till utvecklingsstörningen.
Under en paus blev det Sidauppdrag i Botswana dÀr Margot deltog i arbetet med att utforma landets specialundervisning.
- Hennes engagemang i sÀrskolan har betytt mycket för enskilda elever och deras förÀldrar men ocksÄ för det utvecklingsarbete som kraftfullt bedrevs i Sverige under 60- 70- och 80-talen pÄ mÄnga olika nivÄer och vars resultat ledde till stora förÀndringar dÄ det gÀllde lagstiftning, lÀroplaner och anvisningar. Resultaten Àr den sÀrskola vi har i dag.
Att "hÄlla kontakten" har under Ären utvecklats till en 40-Ärig varm och hÄllfast vÀnskap som avslutades den 3 oktober 2008
Karin Axeheim
- En kollegas berÀttelse.
Den 4/6 1966 gick Margot och jag ut förskoleseminariet i Malmö (vi hade börjat utbildningen i augusti 1964). Vi hade dÄ tillsammans med tre andra lÀrarkandidater genomfört vÄrt specialarbete som handlade om barn med psykisk störning. Det var lite "lustigt" att vi bÄda senare skulle Àgna vÄrt yrkesverksamma liv Ät just detta.
- Direkt efter seminariet sökte vi oss bÄda ett sommarvikariat i Lund pÄ KlostergÄrden pÄ tvÄ olika daghem. Sedan flyttade jag till Landskrona och Margot jobbade dÄ pÄ en förskola för sÀrskole elever som lÄg pÄ Dalaplan Malmö.
- Jag minns inte riktigt vilket Är Margot gick SpeciallÀrarutbildningen, men har för mig att det var ung. 3 Är efter Förskolesem. (SjÀlv gick jag 1975).
- Vi hade en hel del med varann att göra genom arbetet, Àven om vi inte jobbade i samma stad.
Bl. a minns jag att jag blev kontaktad, för att Ă„ka ut och förelĂ€sa om sĂ€rskoleelever pĂ„ olika stĂ€llen i Sverige. Det var pĂ„ den tiden Margot jobbade med synskadade elelver. Jag förslog att hon och jag skulle sticka ivĂ€g och hĂ„lla igĂ„ng studiedagar och det var vĂ€ldigt kul. Vi Ă„kte tĂ„g och buss bĂ„de till bl a VĂ€rmland, Ăstergötland och SmĂ„land och stannade nĂ„gra dagar pĂ„ varje stĂ€lle. (Vi fick ta tjĂ€nstledigt frĂ„n vĂ„ra ordinarie arbeten) Jag tog f-m och Margot e-m.
Vi ett tillfÀlle I Grums, skulle Margot demonstrera kÀppteknik.
Deltagarna skulle ha bindlar för ögonen, för att kunna kÀnna pÄ hur det kunde vara att ta sig fram utan syn. Margot hade massor av kÀppar och bindlar med och deltagarna provade med liv och lust. Ja, kanske mest liv, för det blev helt kaotiskt och folk for högljutt omkring huller om buller och vÀlte saker och möbler. Det var dÄ bra att vara tvÄ och vi skrattade gott Ät det efterÄt.
_______________________________-
- 1966 I samband med skilsmÀssan, namnÀndring till Edin
|